Bland det roligaste jag vet är att använda kunskap jag redan har på nytt sätt. Därför är det inte så konstigt att jag snabbt börjat gilla tävlingsformen Gamblers, som Mija för ett år sedan lockade oss att börja pröva i Solna Agilityklubb. Jag tycker om Gamblers av många skäl;
Dels är det spännande med taktiktänkandet, att man kan öka sin hunds konkurrenskraft genom att göra strategiska vägval på banan.
Och dels kan alla vara med – nybörjarhunden som ännu inte kan alla hinder eller mer komplicerad handling, den rutinerade agilityhunden på toppen av sin karriär och senioren som kanske inte klarar alla hinder längre, men ändå njuter av att få tävla agility med sin förare ”på riktigt”(som min Sonic, 12 ½ år). Föraren skapar ju sin egen bana på den bana som konstruktören ritat och kan utgå helt och hållet efter sig själv och sin hund.
Min tollare Daisy älskar Gamblers, det syns på henne. Kanske beror det på att hon får springa mjuka, enkla linjer och ta många av sina favorithinder flera gånger i samma lopp? I söndags lyckades hon och jag med knapp marginal vinna SAgKs Gambler i largeklassen och det var förstås kul, men allra bäst var att se Daisys galna glädje under loppet.
Jag har självklart massor kvar att lära om hur man tävlar Gamblers, men tänkte ändå skriva några rader om hur jag hittills kommit fram till att jag ska tänka när jag gör min plan för tävlingen. De här punkterna håller jag mig till när jag bestämmer vilken väg Daisy och jag ska ta under poängplockningsdelen av loppet:
- Eftersom Daisy är jämförelsevis liten och inte springer jätte-jättesnabbt på plana marken försöker jag göra hennes väg så effektiv som möjligt. Flesta möjliga antal poäng på minsta möjliga antal meter är min grundtanke.
- Jag fokuserar mycket på att få med de hinder som är värda flest poäng de två tillåtna gångerna. Det brukar lyckligtvis vara de hinder Daisy gillar allra bäst och suger ordentligt på, som t ex slalom och balanshinder.
- Hopphinder, som ofta bara är värda en poäng, tar jag bara med om de ändå står på den enklaste linjen mellan två mer värdefulla hinder. Jag skippar gärna ett hopphinder för att tjäna några meter. På söndagens bana valde jag t ex bort hoppet efter oxern för att slippa den för oss tidskrävande extrabågen till det.
- Jag försöker göra linjerna enkla och mjuka och vägen lätt att komma ihåg för mig själv.
- Jag använder min erfarenhet från vårt vanliga agilitytävlande till att fundera ut ungefär hur många hinder vi kan tänkas hinna med och gör en väg som innehåller det antalet hinder.
- Jag försöker se till att vi är någorlunda nära Gamblerstarten (alltså stället där man ska börja loppets andra del, med distanshandling av en kort, numrerad sekvens) mot slutet av poängsamlingstiden. Det är nog bra om man även springer åt ungefär rätt håll just när signalen för Gamblerstarten kommer så att man enkelt kommer in i den.
Här på vår sajt finns en hel del mer att läsa och titta på under kategorin Gamblers. Gör gärna det så kanske du blir sugen på att komma till oss nästa gång vi bjuder in till en Gambler! Själv hoppas jag att det blir snart…
HELENE W
PS. På den här länken kan man (förhoppningsvis, inte så snyggt ritat) se vilken väg jag och Daisy sprang på banan i söndags. DS.
Pingback: Vägval i Gamblers | Solna agilityklubb