På banträningscirkeln i lördags körde vi den här banan:
På banvandringen hade vi många och långa diskussioner om vilken väg som var bäst mellan hinder 1-2. Givet att det bara var fyra meter till ridhusväggen från första hindret och att det inte gick att få en rak linje från första hindret till vänstersidan av hinder två.
Att det var bäst att hunden landade åt vänster efter hopphindret var vi överens om (bättre och närmare väg upp på balansen) men frågan var alltså hur man tar sig dit? Vi körde därför båda varianterna med de flesta av de deltagande hundarna och så här blev resultatet:
| Ordning | Serp | Makaron | Försök 1 | Försök 2 | |
| Hero | 1. S 2. M | 4.04 | 3.5 | 4.04 | 3.5 |
| Dex | 1. M 2. S | 3.28 | 3.25 | 3.25 | 3.28 |
| Råttan | 1. S 2. M | 3.75 | 3.66 | 3.75 | 3.66 |
| Daisy | 1. M 2. S | 3.5 | 3.38 | 3.38 | 3.5 |
| Max | 1. S 2. M | 3.82 | 3.53 | 3.82 | 3.53 |
| Buffy | 1. M 2. S | 4.19 | 3.91 | 3.91 | 4.19 |
| Rasken | 1. S 2. M | 3.31 | 3.13 | 3.31 | 3.13 |
Det fanns alltså två möjliga vägar: serpentinväg (till vänster om #2) och makaronväg (till höger om #2) och i kolumnen ”ordning” beskrivs vilken väg ekipaget fick tillsagt att börja med. Nästa kolumn anger tiden för serpentinvägen (i sekunder och för ett ok försök, hände något konstigt fick ekipaget testa igen) och kolumnen därefter anger tiden för makaronen. Sedan anges tiden för första respektive andra försöket (vilken väg man tog i försök 1 respektive 2 berodde var alltså olika för ekipagen).
Resultatet visar att samtliga hundar var snabbare i makaronvägen än i serpentinvägen, detta har också testat statistiskt och det är en signifikant skillnad på medelvärdena (testat med parat t-test) däremot var resultatet för testet på medelvärdes-skillnaden mellan försök 1 och försök 2 INTE signifikant. Det spelar alltså ingen roll vilken väg man tar först – makaronen är fortfarande snabbare (det verkar inte handla om att hundarna lär sig vägen).
En annan sak vi diskuterade är själva handlingen av makaronen. Det är helt enkelt svårt att både ge hunden plats #1-2 (för då behöver man stå på nedansidan av #2) och att samtidigt hinna kliva förbi #2 i tillräcklig tid för att visa till balansen (om man exempelvis gör en Jakko kan man visa fint till balansen men man har å andra sidan stolpat hunden till #2). Detta problem gäller framförallt de riktigt stora largehundarna. För den hund som har ett steg mellan vägranslinjen på #2 och avstamp på samma hinder är det inte omöjligt att hinna med båda positionerna.
Pingback: Om vägval på Anna Müllers hoppbana i Skutskär 2011-07-10 | Solna agilityklubb